Vila i frid

Fick precis beskedet att min gammelmormor nu har somnat in.
Klart det känns lite ledsamt som alltid när någon dör, men samtidigt
förstår jag att det är skönt för henne. Kvinnan var hela 100 år så 
hon har ju levt sina år.

Pappa, min faster, farmor och massa släktingar åkte upp till henne
idag för att säga farväl. Jag velade länge men bestämde mig sen
för att inte följa med, jag var inte säker på att jag vill se henne så
skruttig och det kändes bättre att ha kvar min bild i huvudet så som
hon var när hon var pigg. Men jag vet inte, nu funderar jag på om jag
skulle ha åkt upp ändå. Gjorde jag fel? Jag får ju aldrig träffa henne igen.






Dessutom blev kvällen ensam.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0